TAMMIKUU 2020

Wulkow XII

Fyrtio språkcenterdirektörer och –ledare — fyra från Finland — sammanstrålade i medlet av januari i Wulkow, Tyskland, en liten by inte långt från den polska gränsen. The Wulkow Meeting XII inleddes med en träff i Frankfurt an der Oder i språkcentret Viadrina Sprachens lokaliteter där vi blev emottagna av mötets grundare Thomas Vogel och hans kollega David Furmanek, båda från Viadrina sprachen. Efter mötet bar det av med buss till Parkhotel Schloss Wulkow för två intensiva dagar med mycket program och nätverkande. Temat för årets möte var Languages in Higher Education in Europe: Academia: Multilingual Utopias and Plurilingual Realities?

De mångspråkiga realiteterna är både varierande och vardag vid de europeiska språkcentren. Viadrina Sprachen, som är ungefär lika stort som Språkcentret vid Åbo Akademi, är indelat i två avdelningar. Vid den ena ges undervisning i tio språk riktad till grundexamensstudenter och man erbjuder också tandemkurser för myndigheter som polis och räddningsverk i polsk-tyska gränsöverskridande projekt. Den andra avdelningen bedriver säljverksamhet. 

Under drygt två dagar tillsammans fick vi ta del av många presentationer från olika länder. De spanska kollegerna berättade att antalet magisterutbildningar på engelska i Spanien är lågt. Överlag, menade de, är kunskaperna i de främmande språken svaga i landet.

I Nederländerna, å sin sida, diskuterar man vilken roll och plats nederländskan ska ha inom undervisningen när engelskan verkar ha tagit över magisterutbildningarna. Nu befarar man att nederländskans ställning försvagas och man debatterar vilken status landets språk ska tillskrivas i framtida utbildningar.

Samtidigt verkar undervisningen i de andra främmande språken ha rationaliserats bort till en del och, åtminstone vid en kollegas universitet, lämnats till frivilliga tutorkrafter som en gång i veckan samlar intresserade i ett visst språk runt ett bord för endast en timme.

Frågan om engelskans dominans i utbildningsprogrammen var en gemensam nämnare för många universitet. En viktig fråga som ställdes är hur språkcentren möjliggör denna dominans: bidrar vi omedvetet till den genom att lägga ner kurser i andra främmande språk om tillräckligt många inte deltar i dem?

Det som alla språkcenter i Europa också har gemensamt är deras centrala roll inom universitetssamfundet som förmedlare av kunskaper i språk, kultur och kommunikation, både muntliga och skriftliga. Språkcentren är förmedlare mellan studenter och lärare, olika personalgrupper, olika enheter och olika sakkunnigdiskurser mellan ämnen och fakulteter. Vi tänker oss t.ex. grupper i vetenskaplig kommunikation där studenter från olika ämnen presenterar sin forskning, bygger upp sin professionella identitet genom användning av ämnesspecifik terminologi och förmedlar den egna sakkunskapen till andra studenter. Samtidigt övar studenten upp en förståelse och respekt för framtida sakkunniga inom andra ämnen.

Språkcentren erbjuder dessutom ypperliga möjligheter för språkliga och kulturella möten mellan lokala och internationella studenter, vilket stöder universiteten i deras internationaliseringsansatser. Språkcentren implementerar Bolognaprocessen genom att förse lokala utbytesstudenter med de språkliga kompetenser de behöver för att kunna förverkliga det europeiska mobilitetsprogrammet och de internationella studenterna med språkliga kompetenser och kulturkännedom vid det lokala universitetet.

Språkcentren är också förmedlare mellan universitet och arbetslivet och ger studenterna verktyg för livslångt lärande. Eftersom alla finländska studenter ska studera vid ett språkcenter är det inte endast en väldigt central plattform för universiteten att göra reklam för sin verksamhet, utan också en självklar knutpunkt där studenter och personal kan bygga upp samhörighetskänslan vid ett campus.

Ett forum som Wulkow Meeting är mycket värdefullt när det gäller att skapa professionella nätverk. I workshoppar, i pedagogiska caféer och i samtal med kolleger under kaffepauserna och middagarna formas relationer som tar oss ut i Europa och som fördjupar både självinsikter och samarbeten. Mycket generöst erbjuds kanaler för fortsatt utvecklingsarbete och gemensamma projekt. En av de vanligaste fraserna som hördes under pauserna var ”Du skulle ju kunna komma på besök till vårt språkcenter!”

Thomas Vogel steg i år åt sidan efter tolv år vid rodret. I en liten by nära den tysk-polska gränsen har han lyckats skapa en enastående mötesplats för erfarenhetsbyte och inspiration för de europeiska språkcentercheferna.

Nu fortsätter Wulkow-mötet under ledning av nya drivande krafter. Vi önskar dem lycka till i deras viktiga uppdrag!

Mia Panisse Utbildningschef,  Centret för språk och kommunikation, Åbo Akademi